Våra "vandringsvänner" Kristina och Lars-Erik, har sin dotter Ulrika med familj boende i Skogsgärde, som ligger ca 3 mil öster om Ullared, som väl alla känner till. Där driver hon en hästgård bestående av 15 islandshästar. Vi var bjuden dit, för att få oss en ridtur.

Vi kom dit vid 12.30 tiden, efter en regnig resa från Alingsås, och blev då bjuden på lunch bestående av en "låda" med pasta, lammfärs och oliver, mycket gott. Efter maten gick Ulrika och Lars-Erik bort till häshagen för att hämta 5 "kusar". Vi var på vippen att ställa in det hela då det fortfarande regnade, men Ulrika insisterade på att vi skulle ge oss av. Hustrun och jag, som inte är vana ryttare, stod och tittade på när dom andra gjorde klart för ridning. Ulrika gav oss först en lektion i paddoken, tror jag att det heter. Vissa kom på hästen för egen makin, medan andra behövde assistans. Jag fick förtroendet att sitta upp på "åldringen" 21 år gamla Alvur, en snäll häst som inte behövde så mycket "styrning" utan bestämde själv vad som skulle hända. Vi red iväg på en skogsslinga, och lagom sprack himmlen upp och solen visade sig, en härlig tur, som avslutades med några meter töltning.

Efter några timmars återhämtning i campingstugan, promenerade vi bort till en grillkåta, som används som fikaplats under rundtursridningarna. En 6-kantig byggnad med en grill i mitten. Där blev vi bjuden på en köttbit och grönsaker därtill, en härlig måltid i en härlig miljö. Vi fick famla i mörkret på vägen tillbaks, men vi klarade oss utan incident. Kvällen avslutades i Kristina och Lars-Eriks husbil. Där blev det spel några timmar, och en sängfösare bestående av "CK" ( cointrue och kaffe) respektive "GK" (grants och kaffe).

Efter en lite kylslagen natt i campingstugan, blev det frukost i "bruna huset". Sedan tog vi en promenad i skogen, med förhoppning att hitta svamp, vi fick då sällskap av barnbarnet Selma. Vi gick en bra stund innan första svampen dök upp, men innan vi var tillbaks hade det ändå blivit några liter i svampkorgen. Innan vi sedan tackade för oss hade Kristina fixat en härlig omelett med svampstuvning. Ett trevlig vistelse med trevliga människor var över.

När vi ändå var så nära den stora begivenheten, varuhuset Gekås i Ullared, var vi nästan "tvungen" att tillbringa några timmar där, årets höjdare.

Dags att sitta upp

Dags att föreviga sällskapet

Grillmästare Lars-Erik i grillkåtan

Fikadags i svampskogen

Vilken lycka att hitta denna svampklunga

Svamprensning

I helgen var vi bjuden till våra "Paris-vänner" Ulla och Bernt, som har sin "sommarstuga" i Tången, som ligger intill Kungshamn. Huset var byggt redan 1818, så det fanns mycket själ i byggnaden, Ulla övertog huset 1994, som tidigare varit i hennes föräldrars ägo. Hon hade sin uppväxt upp i samhället, så hon hade släkt och vänner i var och varannat hus. Huset var charmigt då dom rustat upp huset under årens lopp. Vi fick övervåningen för oss själva, mysigt med lågt i tak och utsikt över havet och samhället.

Vi kom dit på fredag eftermiddag. Efter middag, tog vi en guidad promenad runt samhället i skymmningen, innan vi var tillbaks var det kolsvart. Sedan blev vi sittande till över midnatt och fick lyssna till Ullas redogörelse av hennes uppväxt, och titta på gamla bilder, mycket intressant.

På lördag morgon, efter frukost åkte vi med deras båt ut till Hållö. Vi har varit i Bohuslän, och i dessa trakter i 40 år, men aldrig kommit ut till denna ö, som ligger strax utanför Smögen. Vädret blev bättre ju längre ut vi kom, så under vistelsen på ön var det tidvis soligt och varmt. Hållö som under årens lopp varit en viktig fyrplats för sjöfarten i dessa farvatten, men som numera är nedlagd. Några entesuaster har dock rustat upp byggnader, och byggt ut med stugor, så här finns idag vandrarhem för 25 boende, och möjlighet att anordna konferenser och fester. Nu var den gamla fyren under upprustning, så den var inbäddad i "pyjamas". Där fanns även ett kapell, som stod på samma grund som det gamla gashuset. En spartansk lokal men med en vidunderlig utsikt över stenlandskapet. Ön är idag naturreservat och ett populärt utflyksmål under sommartid. Efter att ha gått runt stora delar av ön och besett naturfenomenen med släta hällar, och badplatser, blev det sedan lunch ombord på deras mysiga båt. På vägen tillbaks gjorde vi en sväng in i "snobbrännan" i Smögen. Lagom tills vi vände om började det dugga, som blev till ett ösregn innan vi angjorde bryggan i Tången.

På söndag förmiddag åkte vi med bil runt i omgivningarna. Vi var uppe på samhällets högsta topp, vi det steninklädda vattentornet. Där man hade utsikt över halva västerhavet. Där det också varit en "utkik" under tidigare år, men som nu mera var indragen. Dess gamla byggnad var numera tillhåll för hembygdsföreningen, där Ulla är medlem. Ett besök på Smögens brygga måste till när man är här uppe. Så vi parkerade bilen vid Ullas brors hus som ligger nästan granne med bryggan. Här fanns ett gammalt äppelträd, som Bernt klättrade upp i och "pallade" äpplen. Besöket på bryggan inbringade varsin tröja till garderoben.

Vi blev sedan serverade en riktig bohuslänsk specialitet till middagen, Stekt makrill, som dom fångat under sommaren och blivit djupfryst, Den smakade underbart och var precis som den varit färsk, till detta serverades kokt potatis och mjölkpanna. Jättegott. Innan avfärden blev det äppelpaj, gjord på dom nypallade äpplena, ock kaffe därtill. En mysig och trevlig helg.

Huset på Tången, byggt 1818

Båtutflykt till Hållö

Hållö

"Snobbrännan"

Utsikt från vattentornet

Shopping på bryggan

Bernt "pallar" äpplen

Då var det så dags att ta tag i sin något stela kropp, efter sommarens "slöande". Visserligen har jag aktiverat mig en hel del, främst med promenader, några rullskridskoturer, och en och annan cykeltur. När vi nu var på hemmaplan och tiden passade in, så blev det dags för höstens första yogapass. Dottern, Anna som blivit utsedd till "mjukhetens gudinna" av yoga- och step up kompisen Inger, är våran instruktör och leder våra pass på ett utmärkt sätt. Med andra ord, rätt människa på rätt plats.

Inledande nedvarvningen, solhälsningen, hunden, kobran, krigaren, triangeln, kamelen, fisken kändes ok. Mindre bra kändes trädet, problem med balansen, för att inte tala om plogen där både några extra magvalkar och dubbelhakor hindrar mig att få ut hela rörelsen på ett bra sätt.

Mina favoritrörelser, catstrech och kolmasken görs dock alltför kort stund. Jag får nog ändra min målsättning. Från att  utöka rörligheten, till att minska stelheten i kroppen. Hur som hellst känns det väldigt behagligt i kroppen efteråt. Och idag kännar jag mig faktiskt lite mindre stel.

Nu när sommaren närmar sig slutet, och det har blivit lite lugnare livstempo, solen har återkommit om än något kylslaget, nära 0 på nätterna, har vi gjort några utflykter i omgivningen. Igår bilade vi ut till Bjärrehalvön. Första anhalt, sranden i Hemmeslöv. Jag vet inte hur många mil sammanhängande sandstrand det är som slutar här i Båstad, och börjar i Haverdal, norr om Halmstad. Här tog vi dagens första fika, sittande i bilen, då det var lite väl blåsigt. Vidare norra kustvägen västerut förbi Norrviken och Kattvik mot Hovs Hallar.

Hovs hallar besökte vi för ca 15 år sedan. Så vi gick en runda på raukområdet, ett område som facinerar med dess klippformationer som tidens tand har formerat det porösa berget till.  

Björnbärssnår var det gott om

Lite besvärligt att ta sig ner

Raukområdet

Dom gamla enarna har bildat en "grotta"

Efter besöket på Hovs hallar åkte vi mot södra delen på halvön. Vi tog sikte på Förslöv. Där har nämligen Banverket sin huvudarbetsplats för tunnelbygget under Hallandsås. Här har man även en utställning om projektet som vi besökte, vi fick se en film om hela utvecklingen av bygget, vi var dom enda besökarna,så vi hade en filmsalong alldeles för oss själva. Regeringen beslutade redan 1991 att Västkustbanan skulle gå genom åsen. Den nuvarande järnvägen byggdes redan 1885, så det var hög tid att modernisera järnvägen. Sträckningen är 8,7 kilometer, tidsvinsten blir 14 minuter, men den stora vinsten blir att 24 tåg kan passera varje timme mot dagens 4. Varje tåg motsvarar 30 långtradare. Under årens lopp har flera problem uppstått, med en borr som fastnade, läckande grundvatten, gift i tätningsmedlet. Bygget stog still i 7 år. År 2005 bestämdes att tunneln skulle färdigställas. Man har nyligen gjort genombrott i tunneln. Tunneln ska vara klar 2015. Mycket intresant information.

På hemvägen besökte vi Östra Karups kyrkogård, för att bese Birgit Nilssons grav. Det var som att leta efter en nål i höstack, så någon grav fann vi inte.

Utställningsbyggnaden

Modell av borren "Åsa"

Södra tunnelmynningen, och huvudarbetsplatsen

Efter en regnig, blåsig och tråkig augusti har vi äntligen fått se lite sammanhängande blå himmel, dock något kyligt i luften. Vi tog tillfället i akt och packade våra ryggsäckar med fika och extrakläder och cyklade ner till "våran" strand. Där tog vi sikte på Lagans mynning som ligger ca 4 kilometer söderut. Förra veckan gick en kraftig storm fram över södra Halland, bland annat hade 18 förtält blåst sönder på våran campingplats. Sandstranden gick inte att känna igen efter stormen, sanden har flyttat på sig så att Genevadsån blivit smalare. Tång och annat skräp hade sköljs upp till sanddynorna, till och med ett träd, med fullt grenverk hade flytit iland.

Fördelen med regnet och stormen var att sandytan var behaglig att gå på, då sanden fortfarande var fuktig. Endast några få fotspår fanns, trots att det var 5 dygn sedan stormen lagt sig. Promenaden söderut tog ca 1 timme i lagom promenadtakt. Längst ut där Lagan mynna stod ett gäng fiskare för att försöka fånga den stora laxen. Utöver fiskarna såg vi tre personer och 2 hundar på hela tiden. Första fikarasten längst södeut, på återvägen stannade vi på halva vägen för att inmundiga resten av våran medhavda matsäck. En härlig dag på stranden.

Även idag har solen skinit och vi tog våra cyklar och cylkade bort till Tönnersta via asfaltvägen, där cyklade vi under motorvägen och tog oss vidare bort till Snapparp via skogsvägen. Paralellt med motorvägen och bron över Lagan mot Mellbystrand. Där forsatte vi på en smal stig ner till stranden, där vi blev liggande någon timme innan återfärden.

Endast några få fotspår på sanden

Rester efter stormen

"invasion" av laxfiskare

Kunde vara ett foto från någon tropisk ö, men det är faktiskt Lagans mynning.

Cykelbanan över Lagan

Helgen som var hade vi bjudit våra vänner som vi träffade förra sommaren när vi var på våran vandringsresa till Dolomiterna i norra Italien. Det har blivit till en tradition att vi träffas några gånger på året.  På fredag eftermiddag kom Kristina och Lars-Erik och deras hundar Tarzan och Charlie,, från Kungsbacka med sin husbil till Gullbrannagården. Vi hade en trevlig eftermiddag och kväll, med mat, dricka, promenad på stranden och naturligtvis spel, som bestod av tärningssspelet  "10 000" och "Mexican train".  På lördag morgon klockan 10 anlände Betty och Peter från Hisingsbacka. Tyvärr var vädret inte riktigt med oss men vi hade trevligt ändå, mera spel blev det på lördag eftermiddag och kväll. Peter och Betty övernattade i våran husvagn. Söndag förmiddag tog vi en promenad bort Martin och Johanna. Där huset var fullt.

Dottern Anna och hennes familj anlände till Gullbranna på lördag kväll, efter deras vistelse i Kroatien, där dom varit på tältsemester i 3 veckor. Alla var bruna som pepparkakor, soligt och varmt hade det varit, med undantag av något åskväder. Den mesta tiden av vistelsen tillbringade dom tydligen i havet.

Rebecka fyllde 4 år på söndagen, alla kusiner var på plats och hennes morfar och morbror hade kommit från Hässleholm för att uppvakta henne. Full hus. Av farmor och farfar fick hon en prinsessklänning som hon gillade.

Då min bil "Siverpilen" krånglat till och från några gånger under sommaren, har jag lämnat in den på verkstad i Laholm, för att dom ska kunna hitta felet har dom fått tillgång till den under veckan. Jag hade bokat in några massagekunder i måndags, så det var bestämmt att vi skulle åka hem till Alingsås på söndagen. Så det passade bra att vi kunde åka med Anna och Magnus hem. Dom hade ju dumpat av Matilda och Victor i Halmstad, så det fanns plats i deras bil.

I måndags började barnbarnen sina skolor. Axel började första klass på Noltorpssskolan, och Maja började 7:an på Nolhagaskolan. Det känns som hösten redan gjort sitt intåg.

På promenad med våra "vandringsvänner"

Tunga solbelysta moln över Gullbranna

Hustrun och jag var bjuden på kräftskiva till våran svärdotter Johannas mamma Daisy. Hon har tillbringat några sommarveckor i hyrd stuga mitt ut i skogen. Ställets fiktiva namn har blivit "Jannes", men heter något helt annat i verkligheten. Hon har hyrt detta ställe i flera år. Vid något tillfälle hade hon en vännina som hälsade på och dessa båda kvinnor var ute på sjön och fiskade. Vänninan som låg i skilsmässa med sin man Janne, uttryckte en önskan i sitt sinnestillstånd, "att Janne sulle ligga  på sjöbotten".  Stället har därefter fått heta "Jannes" i familjekretsen.

Daisy som till vardags förestår en butik i Stockholm som säljer "lukta gott" produkter och som utför olika skönhetsbehandlingar, och som rör sig bland det "fina folket" i huvudstaden, har här hittat sin plats som en riktig skogsmulle. Här finns inget vatten indraget, torrdass på utsidan. Här kan hon fiska, plocka bär och svamp. tvätta sig i sjön. Daisy som också klev in i "tredje åldern härom dagen, hade dukat upp till en härlig fest med kräftor, nystekta kantareller, grillat kött och korv, ost, bröd, snaps, öl och vin, inget saknades.

Kvällen var fin, man kunde sitta ute utan att frysa ihjäl, lagom efter den sista snapsen kom det några droppar regn, men inte värre än att man kunde sitta ute till skymningen gjorde sitt intåg. Därefter serverades kaffe och kaka och likör inomhus. En mysig och trevlig kväll. 

Fiskelyckan var väl sisådär

Här dukas det till fest

Några droppar regn gör inget

Farmor med barnbarnen Rebecka och Alex

Elden värmer gott

När vi var på våran Paris-resa i maj månad blev vi bekant med Ulla och Bernt från Göteborg. Resan var lyckad frånsett vädret, som inte riktigt var med oss, svenskt höstväder. Men vi fick se alla sevärdheter och träffade trevliga människor. Vi utbytte telefon nummer med våra nybekanta Ulla och Bernt och har hållit lite kontakt sedan resan. Nu ringde Ulla och sa att nu kommer vi med våran husbil och hälsar på er, passar det? Självklart. Dom anlände i deras husbil, en Wolksvagen buss av 1987 års modell, som Ullas pappa inrett till husbil, men som stått uppställd i många år, men nu kommit fram och kommit i drift igen. Bussen var mycket smart inredd med bäddar, kök och förvaring. Han måste varit en händig man, Ullas pappa.

Vi serverade middag vid deras ankomst. Promenerade sedan ner till stranden. Det visade sig att dom besökt våran campingplats för ca 25 år sedan, så dom var inte helt obekant med omgivningarna. Vi avslutade kvällen med ost och kex. När vi vaknat till liv nästa morgon och morgonritualen avverkad tog vi en långpromenad på stranden. Vi såg att det flytit i land ett sälkadaver och en som vi trodde var en tumlare, som måsarna och skarvarna "kalasade" på. Efter att ha fikat vid återkomsten till "kojan" åkte dom vidare till sitt sommarställe so ligger i Fisketången utanför Kungshamn. Vi bestämde att vi ska besöka dom senare i sensommar. Ska bli trevligt.

Den ombyggda bussen som blivit till husbil.