Vi fick fint besök häromdagen, Martin hade bokat in några kundbesök här i närheten, så han hade barnbarnet Rebecka med sig som då kunde vara tillsammans med sina farföräldrar. Vi fick "rå om" henne i 3 dagar. Medans Martin var med åp installation av en bagerimaskin på Hemvägens Konditori här i närheten, hämtade vi kusin Axel när han slutade skolan. Vi var sedan hemma hos Anna och Magnus och fikade. Anna  som precis kommit hem från sin långresa till Sri Lanka och Maldiverna, hon hade blivit nästan lika brun som en pepparkaka. Far- och morföräldrarna tog sedan pulkan under armen och begav sig tillsammans med Rebecka och Axel till en backe inärheten och gjorde några åk i kylan.

I torsdags var det ett riktigt busväder med snö och regn om vartannat, så det var inget ute väder direkt. Hustrun hämtade Axel från skolan idag också. Eftermiddagen bestog av spel och puzzel tillsammans med "småttingarna". Martin som under dagen varit på kundbesök i Jönköping och Nässjö i snöovädret, kom så hem på eftermiddagen och kunde ta hand om ungarna medan hustrun och jag var på julavslutning med gymnastiken.

Igår, fredag hade kylan kommit tillbaks efter det tillfälliga mildvädret. Martin åkte iväg till Mariestad för dagens kundbesök på morgonen. När termometern efter några timmar sjunkit till -10 grader klär vi oss ordentligt och beger oss ut på Gerdskens is tillsammans med Rebecka, det har nu blivit "skare" på sötäcket, så pulkan var lättdragen. Vi gör sedan några åk i en backe på andra sidan sjön och besöker lekplatsen på hemvägen, där det är allt för mycket snö där att man ska kunna åka karusell och åka kana ordentligt. Vid 2 tiden kommer Martin tillbaks och dom åker sedan hem till Gullbranna igen. Ett trevligt besök är tillända.

En fullastad pulka

Långa skuggor på Gerskens is

Farfar och Rebecka i full kariär

Rebecka tappar mössan och krockar med badbryggan

Ingen vidare fart på karusellen

Årets upplaga av Alingsås HK

Jag har tidigare inte varit speciellt intresserad av handboll, tyckte mest att dom kastade "gris" till varandra, och inte förstod man reglerna heller, det tycktes vara rena lotteriet när man dömde "gult kort", frikast eller straffkast. När vi sedan flyttade hit till Alingsås för 8 år sedan, tyckte jag att man får väl engagera sig i den lokala idrotten. Stadens stolthet är ju handbollslaget, så jag var och tittade på några matcher, och fastnade för detta spel, det var bra fart och fläkt över spelet, jämfört med tex fotboll. Jag köpte sedan seriebiljett, och har så gjort nu i fem år.

Man har istort använt samma tränare och samma manskap i 4 år, med gott reultat. År 2009 blev det SM-Guld, man vann finalen i Globen över GUIF från Eskilstuna. Det blev firande i flera dagar efter hemkomsten. I år skulle man byta tränare, och några duktiga spelare försvann. Man inledde serien med 3 förluster, då fick den nya tränaren sparken, och den gamle Robert Wedberg kom tillbaka, som "räddande ängeln". Därefter har spelet stabiliserats, och man har vunnit några jämna matcher, och förlorat några jämna matcher.

Igår spelade "vi" mot Drott från Halmstad. En jämn match hela vägen, man följdes åt målmässigt hela tiden, mot slutet ledde hemmalaget med 3 mål. Och det slutade sedan med oavgjort 26 -26, lite "snullet".  Man spelar lite steriotypt, med mycket bökande på linjen, med dåligt resultat, tack och lov har man 2 duktiga kantspelare, Charlie Sjöstrand och Marcus Enström, som igår gjorde 9 respektive  7 mål. Nästa match mot Lugi på onsdag.

Äntligen kom jag iväg på säsongens första skidtur, har laddat sedan förra veckan. Lagom kallt -4 grader, 15 cm snö, tyvärr var spåren inte i bästa skick, ganska uppåkt, och inte spårat efter senaste snöfallet, men skit samma det var härligt ändå. Hade lite svårt att hitta tekniken i början, och då blir det gärna "bakhalt". Lyckades med konststycket att göra en vurpa på släta marken. Nöjde mig med ett varv, 7,5 km idag, blev ändå ganska "mör" i kroppen.

Det verkar som att vintern har kommit för att stanna för gott, inte mig emot, jag är uppfödd på snö och is, så jag "älskar" denna årstid när snön får ligga kvar, så skidkängorna är framtagna och imorgon åker skidorna fram ur sitt fodral, jag preparerade skidorna innan dom åkte in i fodralet efter förra säsongen. Har kollat spåren i Hjälmared idag, och det är spårat och klart.

I fredags åkte hustrun och jag söderut med Halmstad som mål. Efter att ha lunchat på Laxutiken i Heberg, chekade vi in på Scandic hotel, som ligger precis intill Nissan. Vi firade våran 39-åriga bröllopsdag och kostade på oss den lyxen att övernatta på hotell. Det blev sedan en shoppingrunda på stan med julklappsköp till barnbarnen härnere. Vi besökte lite senare på kvällen jacuzzin högst uppe på takvåningen, med utsikt över ett upplyst Halmstad. 

På lördag morgon ringer Martin och meddelar att han kommer till oss med sin familj och äter frukost med oss på hotellet, jättemysigt. Efer att ha packat och checkat ut oss åker vi sedan ut till Gullbranna. Eftersom det snöar ymnigt och jag har fått feber och inte känner mig så jättepigg, blir det mest Tv tittande på skidåkning och skidskytte, under eftermiddagen.

Idag, söndag ordnas det julfest på Gullbrannagården, där vi har våran husvagn uppställd under sommaren. Johanna har varit här med Rebecka och Alex under hösten, på "öppna förskolan", och de har då bl a övat in sånger till denna julfest. Det var en fin stund i kyrkan med alla småbarnen som var utklädda till lucior, tärnor, tomtar och pepparkakor. Alla blev sedan utspisade med julgröt och kaffe.

Martin och jag, och med Alex i vagnen, släpade oss sedan hem i den tjocka snömodden som blivit av det ymniga snöfallet som nu pågått sedan lördag em. Hemma på Dillvägen fick vi ytterligare försmak av julen, då dom "tjuvstartat"  med julskinkan, som smakade mums.

Efter att Rebecka gått iväg till sitt "dagis", passar Johanna på att gå till "frissan, nu när vi kan vara tillsammans med Alex. Inget snöande idag, nästan så att solen lyser igenom. Så farmor och farfar packar ner sonsonen i vagnen och tar oss ner till "våran" strand. Man kan ju inte tro att man ska gå barfota här om 5 månader, men det får vi väl ändå tro på. Vi startar våran resa norrut när Johanna återkommer "nyfrissad". Vi stannar även på hemvägen i Heberg och lunchar på vårat favoritställe, Laxbutiken. Alltid välsmakande laxrätter, därtill frächt och snyggt. Rekomenderas. I Göteborg "lämpar" jag av hustrun hemma hos syster "Pippi", då jag ska gå på en fotokurs, som ingick i mitt kameraköp för ett tag sedan. Kursen var givande, då man fick en grundläggand insikt om kamerans alla möjlighter. Hemma i Alingsås igen vid 21.30 Skönt att komma hem till sin säng igen.

2 söta lucior och en trött liten tomte

Efter en veckas vistelse på sjukhuset har hustrun kommit hem igen. Någonting hände förra lördagen med henne. Anna och hennes familj var här på middag för att fira fars-dag. Plötsligt ligger hustrun på soffan och har jätteont i vänster arm. Hon har klagat senaste veckan när vi varit ute på promenad att det har smärtat upp i halsen och ut i armen. Etersom har hostat i nära 4 veckor har vi tagit det som muskelsmärta. Eter att smärtan hade släppt efter några minuter, ringde hon till sjukvårdsupplysningen, och dom gav henne rådet att besöka akuten, för att ta ett EKG. Tack och lov följde Anna med henne, hon är ju sjuksyster och jobbar på hjärtavdelningen, och det visar sig på EKG:et att hon haft en "liten" hjärtinfarkt. Hon blir inlagd för observation och utredning.

Man får säga vad man vill om den svenska sjukvården, men iallafall här på Alingsås Lassarett har man varit helt fantastiska. Ett vänligt empatiskt bemötande av alla arbetande på hjärtavdelningen. Hon har nu blivit grundligt undersökt, och genomgått en kranskärlsröntgen på lassarettet i Borås. Det visade sig då att det blivit en förträgning i ett kränskärl, detta åtgärdades direkt med "ballongsprängning" och förstärkning av kärlet med "stent". Nu har hon tack och lov kommit hem igen. Och förhoppningsvis ska hon känna sig piggare i fortsättningen, och efter en stunds återhämtning fortsätta leva ett aktivt liv igen, efter att fått denna "väckarklocka".

Nu är det dags att återgå till fast föda igen. Min fasteperiod har sträckte sig över 14 dagar med ner- och upptrappning. 10 dagar med endast flytande föda. Jag kan nog säja att detta varit det "lättaste" tillfället hitills. Inte det minsta sug efter något "snaskigt". Det blev 5 kg mindre av Anders på 2 veckor, vilket gör att man känner sig lite "studsigare" i kroppen. På senaste yoga lektionen lyckades jag få ner tårna i golvet när vi gjorde "plogen", vilket kändes härligt. Detta är en övning när man ligger på rygg och sedan försöka få ner tårna i golvet bakom huvudet, rena akrobatiken, men tack vare lite mindre "fettvalkar" lyckades det. Nu gäller det att följa upp detta "tillståndet" med lite eftertanke vad man stoppar i sig.

Tyvärr har hustrun hamnat på sjukhus efter en "liten" hjärtinfarkt i lördags. Hon kommer nu att undersökas och röntgas för att utreda hälsotillståndet, vilket känns skönt. Vi får bara hoppas att hon/vi kan fortsätta leva ett aktivt liv.

Det känns lite som man börjar gå i ide. Livstempot har gått ner några grader. Man vaknar vanligtvis mellan 7 och 8 på morgonen. Sedan tidningsläsning fram till 9 tiden. Men varför kan man inte kosta på sig den "lyxen", efter 45 års arbete och väckarklockan har ringt i ottan. Tillvaron känns ganska behaglig, man glömmer nästan både tid och rum, kanske man vet vilken veckodag det är, men har ingen aning om datum, då får man titta på almanackan.

Men tror ändå att man får ha något "projekt" på gång, annars blir det tråkigt. Jag har återupptagit mitt "projekt" från i våras. Jag har alltid tyckt det varit roligt med fotografering, och har under de 46 åren som jag haft egen kamera tagit åtskilliga tusen bilder. Tack och lov har jag ändå sorterat och arkiverat mina negativ i någorlunda tidsordning. Mitt projekt består av att scanna in svartvita- och färgnegativ, samt alla diapositva bilder, till datorns hårddisk, för att sedan lägga över dom på en extern hårddisk. Jag har nog 3 hyllmeter med diamagasin och 3 pärmar med negativ, så  det lär ta sin tid. Men det är samtidigt roligt, det blir en tidsresa tillbakas i tiden, just nu befinner jag mig på diabilder från 1977. Lite nostalgisk blir man allt.

Jag är nu mitt uppe i en fasteperiod och är nu inne på min 11 fastedag, och jag kan säga att det aldrig har känst så lätt som denna gången, har inte haft "noja" någon gång under denna period. Vi hade våra "Paris vänner" Ulla och Bernt här på middag i söndags. Jag klarade till och med av att tillreda en härlig gryta, som vi bjöd på. Gästerna blev lite imponerade av att jag klarade detta, utan att själv äta. Men jag åt min buljong med god aptit. Jag tror att jag klarat mig så bra beror på att jag inte har behövt frakta mig till ett arbete, utan kunnat vara i min hemmiljö hela tiden, men jag börjar nog att trappa upp till helgen.

Energin räcker inte riktigt till för riktigt fysiska aktiviteter, så jag har inte "gympat" på en vecka, nästa vecka räknar jag med att sätta fart på "benhögen" igen. Men hustrun och jag har iallafall varit ute på långpromenad dom dagar som det varit någorlunda väder. Men vintern har ju redan gjort sig påmind med snö och blåst, lite för tidigt kan man tycka, vilket inte sporrar till uteaktivitet direkt. I värsta ovädret "fingick" vi in till stan för att köpa några presenter. Dels till vårat nya syskon barnbarn Ludwig som föddes imåndags, syster "Pippis" son Anders och hans sambo Mona, fick sitt första barn. Dessutom köpte vi en bok till "Paris vännen" Ulla som genongick en knäoperation på Alingsås Lasarett i måndags, hon fick en ny knäled. Vi besökte henne på sjukhuset igår, allt hade gått bra, hon räknar med att åka hem på fredag. Fantastiskt vad utvecklingen har gått framåt, här byter dom höft- och käleder på löpande band.

Nu skiner faktiskt solen, och direkt börjar det "spritta" i kroppen, ger mig nog ut på en snabb-promenad, när jag är färdig med mitt pågående dia-magasin.

Min nya kamera Nikon 5000

Jag köpte min första kamera 1966, en Retinett. Den köpte jag för pengar som jag vann på ett pyramidspel, under min sista termin innan ingenjörsexamen på Sundsvalls Tekniska Skola. Det skapade ett fotointresse som fortfarande finns kvar. Under årens lopp har jag nog köpt 6 olika kameror. På den tiden var det diafoto som gällde, jag skaffade mig även mörkrumsutrustning och famkallade negativen och gjorde sedan egna papperskopior med egen förstoringsapparat, det var ett himla sölande med olika bad, men det var en rolig tid, därefter gällde färgfotografering med kopior på papper.Tekniken har ju gått framåt under årens lopp. Idag är det bara digitalfoto som gäller. Man använder idag många förprogramerade program för att optimera sina motiv. Så jag måste lära mig alla finesser som finns på min nya Nikon, ska bli kul. Hustrun och jag ska åka till Tanzania och Zanzibar i slutet av januari, och då även ut på safari i 3 dagar, för att förhoppningsvis se mängder av vilda djur. Och då vore det roligt om man kunde fånga några fina motiv med min nya kamera.