Då var det dags för teaterårets sista föreställning, "Jag vill få vara mamma", ett samarbete med Moomteatern från Malmö, med en fast emsemble av skådespelare med intellektuell funktionsnedsättning. Pjäsen handlar om en lycklig familj med 3 halvvuxna barn. Mamman drabbas av stroke, och familjens tillvaro förändras till kaos.

Själv hade jag svårt att hålla mig vaken, hustrun fick putta på mig stup iett, mitt betyg av föreställningen talar för sig sälv.

 

Ibland önskar man att det hade gått att konservera sina barnbarn
Hittade denna underbara bild på M som jag inte kunde motstå att publicera

 Vill så gärna dela med mig av mina fantastiska paulor.Vissa personer i min närhet tycker att jag är lite tramsig när det gäller dessa krukväxter, så jag får väl lov att berätta historien om dem så jag kan få lite förståelse för mitt trams. En vårdag för 41 år sedan hade jag blivit med lägenhet, då fick jag en paula av min mamma.  Den var säkert inte nyköpt, utan mamma hade antagligen tagit en stickling och planterat den, så småningom blev de bara fler och fler till antalet. För tio år sedan skrotade jag de flesta men behöll kvar en och denna enda har överlevt torka, starkt solsken och tropisk värme i ett förtält .Hon (för det är väl en hon med den överlevnadsinstinkten?) har även klarat att i perioder vara utackorderad och då till någon som inte tycker hon är vacker. Så i höstas hade hon växt sig stor och magnifik och plötsligt var det fyra ståtliga paulor, så dessa tre som nu blommar, är avkommor och modersplantan står nu bakom en gardin och vilar och hämtar krafter så snart blommar även hon.

Äntligen var det någorlunda väder idag, jag tog chansen att snöra på mig mina rullskridskor som legat oanvända i förrådet senaste halvåret. Jag har haft problem med mitt högra ben nu i 4 veckor, förmodligen en nervinklämning i piriformis-muskeln, så kallad "falsk ichias" ska genomföra en röntgen på ländryggen och höftleden. Jag har varit begränsad i min rörlighet, har inte kunnat varit ute och promenerat som jag ju gillar. Så jag var lite spänd hur det skulle fungera med rullskridskorna. Det kändes bra, lite trött i ländryggen. Men det är lite skillnad att åka på cykel- och gångvägar här i Alingsås jämfört med att åka på mindre trafikerade vägar nere i Gullbranna, där man kan "sträcka ut" på ett annat sätt. Denna aktivitet har nog blivit min motions-favorit.

Har "bjudit in" hustru Marianne som gästbloggare. Hon kommer arr göra några inlägg när hon känner för det och har något att berätta.

Har fått förfrågan om jag vill publicera min blogg på "seniorsidan.se", en samlingssida för oss "gamlingar". Ska funders på saken, kanske vore trevligt att sprida bloggen ytterligare.

En av våra mest folkära artister, Magnus Härenstam, har filat på denna monolog i 10 år och har under denna tid samlat på sig roliga episoder hämtade ur verkliga livet. Här gör han en enmansföreställning i två akter, med många skratt och många igenkännande nickanden, över betraktelser  hur man mognar med behag.

Martin var på kundbesök i den Västgötska metropolen Tibro, vi gjorde honom sällskap dit. På hemvägen söderut letade vi oss fram till Hornborgarsjön för att bese skådespelet med dessa 17 000 tranor som mellanlandat där för sin fortsatta färd norrut. Det är ju fantastiskt hur fåglarna rör sig, dom övervintrar i Spanien och kommer tillbaka till samma mat- och viloplats varje år. Tyvärr var det väldigt kyligt och blåsigt, så våran medhavda massäck intogs i raketfart. 

Kallt som tusan var det.

Farfars pankisar smakade bra.

När Alex kom på besök hos farmor och farfar, hade farmor plockat fram pappa Martins favoritlinne från sin barndom.  Alex hade glömt sin pyjamas hemma, så linnet kom väl till pass som pyjamaströja. Detta blir nog även Alex nya favoritplagg. Här på bilden poserar han nyvaken, han måste kolla in att alla hans bilar som han parkerat ovanpå skåpet står i sin ordning.