Då var det åter dags att installera sig i "kojan" igen, efter vintervilan. Martin var och hämtade ut den från vinterförvaringen i Genevad häromdagen. Husvagnen blev sedan stående hemma hos Ekmarks på Dillvägen, där vi packade in saker och städade ur den. Eftersom vi inte kunde ställa upp den på Gullbrannagården förrän på lördagen, fick vi övernatta på i "kojan" stående på deras gata. Säsongen har börjat bra med solsken och vackert väder, hoppas att det fortsätter, så det inte blir som förra året när vi frös större delen av maj månad.

  Iordning ställning av "kojan" på Dillvägen.

Bäddning av sängar

Rebecka "hjälpte till".

  Nu är "kojan" på plats.

  Första besökarna kom med cykel.

  Besökarna väntar på fika.

  Nu har även förtältet kommit på plats, nu återstår golvet i tältet, som fortfarande ligger kvar i sitt vinterpaket.

När jag träffade min hustru 1971, hade hon redan vandrat i detta fantastiska stenlandskap några år. Då hon tillsammans med sin familj hyrt stuga i Hunnebostrand några sommrar och då upptäckt detta område som ligger utanför Sotenkanalen. Under våran första sommar tillsammans fick även jag ta del av upplevelsen att vandra ut i denna stenöken, och även jag fastnade för detta.

Sedan har vi och våra barn så gott som varje sommar åkt upp dit några gånger och vandrat där. Våra barn har blivit lika förtjusta, så nu är det nästa generation som ska introduceras.

På påskafton gjorde vi årets första besök, vi var ett gäng på 8 personer. Anna med sin familj. Och äldsta dottern Matildas pojkvän Viktor, som nu skulle introduceras.Vädret var till våran fördel. En vacker vårdag, varmt och vindstilla, och ryggsäckarna var fullastade med "käk". Under årens lopp har man "mutat in" sina egna kännemärken på vandringen ut till "våran" plats. Några har "mutat in" stenar som är lite speciella, sjäv har jag "mutat in" en nyponbuske, som allmänt kallas för "kissbusken", ett bra ställe att lätta på trycket.

"Löjliga" familjen har infört en annan tävling, "årets badmästare", det det gäller att vara först i vattnet. Sjäv har jag en egen tävling, där det handlar om att vara sisten i. Sonen Martin hade meddelat på facebook att han tog sitt första dopp på långfredagen, så nu var det den hedrande andraplatsen som stod på spel. Hustrun och svärsonen Magnus tog täten och traskade iväg med långa kliv före oss andra. När vi andra kom fram hade dom redan klätt sig efter snabbdoppet. Dom hoppade i på olika ställen, så ingen hade koll på ordningsföljden i vattnet. Det utdömdes delad andraplats. Så smångom hoppade Matilda i och blev 4:a. 5:a blev Axel. Övriga familjemedlemmar deltar således i min tävling "sisten i".

Viktor som var ny igänget hade nu chansen att göra sin egen "inmutning", han blev så förtjust i området, så han roffade till sig hela berget "Sotebonde", det var inget att knussla över. En härlig dag hade vi i detta vårat "paradis".

Maja har övertagit mormor Majas sten.

  Hustruns egen sten.

  Martins sten

  Morfar Arnes sten.

  Annas sten, som numera är bakom stängsel.

  Båtviken ligger helt blank.

  Här är skönt att vila en stund.

  Arnes trappa, som numera har rasat.

  Magnus nybadad, i bakgrunden syns hustrun, som klär sig.

  På toppen syns Viktor, med sin "inmutning".

  Rastplatsen.

  Anna gör "trädet".

  Axel får låna morfars tröja efter att ha "plurrat".

Åter hemma igen efter "restresan" till Fuerteventura. Då boendet var ospecifecerat, blev det ju lite lotteri var man hamnade på ön. Vi blev fraktade till norra spetsen på ön i en by, Corralejo, kanske det största samhället på Fuerteventura. Vi hamnade på ett hotell "Los Olas", ett ställe lite i utkanten av byn. Lite "halvsunkit", dåligt städat, men man vande sig ganska snabbt. Det fanns i allfall möjligheter att fixa sitt eget käk. Jag hade förberett lite färdig mat innan vi åkte. En liten kylväska fylldes med fryst mat, och som sedan fraktades i resväskan. Efter framkomsten var väskan fortfarande som en frysklamp, så det fungerade alldeles utmärkt.

Vädret var fint, första dagen något båsigt. Vi hde 50 minuters promenad till "Los Dunas", dynorna, ett ökenområde bestående av sand som kommit dit med  ostliga vindar från Sahara-öknen i Afrika. Afrika ligger enast 7 mil från Fuerteventuras ostkust. Där var en flera kilometer lång sandstrand, välbesökt, men utan att man behövde trängas, och som vanligt var det många tyskar som ogenerade spatserade runt på stranden och "näckade".  vi promenerade ut dit 3 dagar. Vi hade inget större behov att besöka några sevärdheter, då vi var på denna ö för 10 år sedan, och då hyrde bil en vecka och kuskade runt 65 mil, och såg då det mesta som skulle ses. Resten av dagarna tillbringade vi runt hotellets poolområde, som kändes helt ok.  En hel del  promenerande  runt byn blev det också, vi gick nog på dom flesta gatorna på våra morgonpromenader.

Sammataget var resan lyckad, så det blir säkert flera "restresor". Väl hemma har våren kommit på riktigt , idag nära 20 grader. Härligt!

     Ett helt ok poolområde

  Rätt så skön säng

  Jag kunde se "el classico", Barcelona-Real Madrid på spansk TV.

Stranden "los dunas"

  Solnedgång i väster.

  Fullmåne mellan palmkronorna.

  Fina gångstråk längs vattnet.

Det fanns några riktigt duktiga sandskulptörer på stranden.

När man gick in i den "tredje åldern", dvs blev pensionär, längtade man efter friheten att kunna göra vad man ville när som hellst, tex åka på en "restresa". Nu har det hänt. Imorgon bitti åker vi till Fuerteventura, till ett "hyggligt" pris, och ett ospecificerat boende. Ska bli spännande att se hur det kommer att te sig. Vi har varit på den ön tidigare, och då var vi där i början på året, och det var då lite småkyligt, bättre väder denna gång.

Har tillbringat helgen tillsammans med barnbarnen i Gullbranna. Föräldrarna var nere i Malmö i lördags, och då fick vi vara "ensam" med Rebecka och Alex. Dom skötte sig exemplariskt så vi hade det riktigt "mysigt" tillsammans.

Idag har våren verkligen kommit på allvar. Innan avresan från Gullbranna tog hustrun och jag en promenad i naturreservatet, vi gick våran vanliga "sommar-runda", och satte oss på våran meditationsplats och njöt av solen och ljudet från havet. Vi åkte sedan "nercabbat" kustvägen till Heeberg där vi stannad och åt på Laxbutiken, lika god mat som vanligt. Resten av vägen hem gick på E20, med taket på. Nu är det packning innför morgondagen.

Mars månads reultat:

Marianne:      19 tim                           Totalt     49 tim

Anders:         18,5 tim                          -"-        48,5 tim

Ebbe:            16 tim                             -"-        39,5 tim

Martin:         16,5 tim                           -"-       37,5 tim

Eva:               16 tim                             -"-       35 tim

Magnus:        12 tim                              -"-       30 tim

Anna:             5 tim                              -"-        21 tim

Anna är fortfarande lite inaktiv pga sin "feber-sjukdom". Den största bedriften har hustrun stått för. Så många timmar trots sjukhusbesök några dagar. Duktigt! 

Häromdagen var jag hämtade ut min andra "älskling", Silverpilen, min trevliga sommarbil, som är så "mysig"  att köra utan tak när det är fint väder. Den har stått i ett fd stall över vintern, där den har stått torrt och fint, knappt blivit dammig. Jag brukar ta hem batteriet över vintern och ladda det mellan varven, så bilen startade utan problem, efter att "vilat" sig i 6 månader.  Igår var jag inne på verkstad och gjorde en "basservice" och imorgon ska den besiktigas. Nu får vi bara hoppas att den sköter sig väl över sommaren, så vi slipper ytterligare verkstadsbesök, som vi fick göra förra sommaren.I morgon gör vi premiär-turen, ska besöka Martin och hans familj i Gullbranna.

Har precis sett upplösningen av 2:a matchen på SM finalen i ishockey. Skelefteå gjorde det avgjörande målet i förlängningen i 5:e perioden, en riktig rysare. Nu står det 1-1 i matcher mot Färjestad som är finalmotståndaren. Heja Skelefteå!

  Här inne har bilen ståt under vintern. Hyresvärden Lennart diskuerar vädret med hustrun.

  Skönt att få komma ut i friska luften igen!

.

Vi fick fint besök i helgen, av våra barnbarn Rebecka och Alex. Det var Alex första besök hos sin farmor och farfar.  Martin och barnen kom på fredag eftermiddag och vi hade planerat för uteaktivitet, med korvgrillning, på lördagen. Väderprognosen såg lovande ut, med sol och någorlunda varmt, men ack vad väderspåmännen missade. Det var riktigt grått och tråkigt "höstväder". Det blev i allafall en promenad till stan. På lördag eftermiddag fick Rebecka feber, som hon bruka få någon gång då och då, utan egentlig anledning. Alex kröp på upptäcksfärd i lägenheten, då det fanns mycket nytt att upptäcka som man kunde "smaka" och känna på.  Då barnen var lite hängiga och trötta åkte dom hem redan på söndag förmiddag.

Planen är att vi ska åka ner till Gullbranna till kommande helg, för att vara "barnvakt" åt barnbarnen, då föräldrarna ska åka ner till Malmö, för att se deras kompisar, Tomas Pettersson med sambo Anna Karin, i pjäsen "Vilken högoddsare", som vi såg på Lisebergsteatern för ett tag sedan.

Nyfikna Alex

  Rebecka ser lite "hängig" ut.

  Morgonpigga barnbarn och en trött farmor.

  Alex har bjudit upp till en "tryckare".

Då var det dags för teaterbesök igen. Denna gången fick vi se en nyskriven pjäs av Sisela Lindblom. Pjäsen skulle vara en "parodi" på TV programmet, Sjärnorna på slottet, som nu gått på Tv i några år, och blivit väldigt populärt. Pjäsen handlade om vad som händer mellan inspelningarna, och att allt som sägs är regiserat och inte alls är så hjärtligt och sponant som vi uppfattar det. Det var lite svårt att hänga med i svängarna, om innehållet i pjäsen. Vi fick iallafall en stunds underhållning med några skratt.