Av en tillfällighet hittade vi detta huset, för fem år sedan. Vi fastnade för det bägge två, och tänkte att om vi inte tar chansen nu, så kommer vi att ångra oss. Man kan ju alltid sälja  om det inte blir bra. Vi har nu bott här i fem år och trivs, nära till stranden och mitt i naturen med ett öppet och soligt läge. Vi bodde tidigare i lägenhet i Alingsås i 12 år, men när vi slutade jobba, så blev det för lite att göra, vi behövde något att "stoppa i händerna". Så vi har pysslat och grejat både inne och ute under dom här 5 åren. Så känslan är att nu är det vårat. Så här vintertid kan det ibland kännas lite "instängt", men var gör det inte det så här års. Vi bor ju mellan Halmstad och Laholm, så det blir en tur någon gång i veckan till mera bebyggda trakter.

Så här såg det ut 31/1 2014

Första flyttlasset

Tur att det fanns en öppen spis, lite kallt var det i huset

Så här ser det ut idag

Efter några års upphåll, laddar jag för att återuppta min blogg igen.

En 3,5 timme lång konsert med fullt ös av musik från våran ungdomsuppväxt 1950 - 60 talet. Nästan alla favoritlåtar fick vi höra från en 8-manna orkester, 3 doatjejer och solosång av PeterJezewski, en före detta medlem av The Boopers. En skönsjungande man som gjorde sig bäst med dom "smöriga" låtarna. Bandet innehåll 2 pianister. Den ena levde med musiken med hela sin kropp och själ, blev lite tröttsam efter 3 timmar. Den andre pianisten drog alla Jerry Lee Lewis låtar med full frenesi.En härlig kväll med härligt medryckande och igenkännande musik.

Det har nu gått 5 år och en vecka sedan då jag gjorde entré i den "tredje åldern" (efter 65). Mycket har hänt under dessa fem år, men tiden har ändå gått i en rasande fart.Vi har bland annat sålt våran lägenhet i Alingsås efter att ha bott där i 11 år. Vi tyckte att vi hade för lite att göra, och behövde nåt att sätta i händerna, Vi köpte ett hus och bor nu i södra Halland och trivs bra med detta.

Att passera 70 var mentalt jobbigt, det var ju 7:an som kändes som att man klev ner ytterligare ett steg på livstrappan. Dagen avlöpte dock väl, mina systrar med respektive var här på besök och firade min dag. Dagen till ära sken solen, så vi kunde sitta ute och äta födelsedagstårtan.

Vi, jag och hustrun, syster Eva och svåger Ebbe gjorde en trevlig dagsutflykt till Köpenhamn. Vi tog tåget från Laholm, och var framme i den danska huvudstaden efter 2 timmar och 14 minuter. Stan fullkomligt sjöd av folkliv. På Ströget,den stora affärsgatan fick man ha vassa armbågar för att ta sig fram. Det var kilometerlånga köer för att komma in på Tivoli. Mängder av julmarknadsstånd och gatumusikanter i hela stan. Vi slog ihjäl några timmar med några affärsbesök, besöka Nyhavn, dricka öl, äta rödpölse. Tur med vädret hade vi, med övervägande sol. Nöjda åkte vi med tåget tillbaka på sena eftermiddagen.

Efter att ha tillbringat 2 veckor på Algarvekusten i svenskt högsommarväder, med häriga bad i Atlanten...

... kändes det skönt att komma hem till den något svalare Laholmsbukten, med frisk och hög luft, en riktig brittsommar. Hustrun som är en riktig badfantast kunde inte motstå frestelsen att ta sig ett dopp.

I slutet på maj gjorde vi en utflykt till Normandie, som ligger i nordvästra Frankrike. Vi åkte med Rolfs Buss, och syster Eva och svåger Ebbe gjorde oss sällskap på resan. Efter två dagsetapper och en övernattning i Bremen, blev första anhalt Rouen.

En morgonvandring i Rouen, en fin stad med mycket gammal bebyggelse och som klrarade sig från krigets förstörelse

Pegasus Bridge, sägs vara den bro som först befriades från den tyska invasionen vid dagen D. den 6 juni 1944.

Besök i byn Sainte-Mere-Eglise som invaderades av dom allierade under dagen D. Fär den amerikanske fallskärmshopparen John Steele fastnade med sin skärm i kyrktornet, han överlevde genom att spela död.

Här besöker vi Point de Hoc, klippan som invaderades från havssidan av 250 amerikanska soldater. 80 överlevde.

Här Sword stranden, lite markabert kan man tycka att man har ställt upp en karusell där 4000 man mejades ner vid landstigningen.

Här ligger fortfarande pontoner kvar som ett minne av eländet.

Ett minnesmärke har rests.

Besök på krigskyrkogården Arromanches där 9300 amerikanska soldater ligger.

På väg mot St Malo besöker vi klostret "La Merveilel" (Underverket) Mont S:t Michel, som tillsammans med Eifeltornet är den mest besökta sevärdheten i Frankrike. Här passade vi på att äta lunch.

En båtfärd på drygt 1 timme från St Malo ligger den brittiska ön Jersey. Här gör vi en busstur runt ön. Det mest fashinerande att se var båthamnen som just ligger i ebb. Det ser ju ganska lustigt ut med alla båtar som ligger på botten och folk åker ut med bilar för att putsa på sina båtar.

Besök på Claude Monets underbara trädgård och hem i Giverny.

Vår fantastiska guid Gunilla och chaufför Gösta anordnade en trevlig picknick på kyrkmuren i Giverny, tyvärr var det mycket kallt och blåsigt just då.

Frankrike-vistelsen avslutas med ett besök i Paris, här utsikt från taket på La Fayett.

På resan mot Hanover, där vi gör sista övernattningen besöker vi minnespkatsen för slaget Waterloo 1815-

Första midsommaren i vårt nya boende här i Tönnersa. Den nybildade Stug- och Villaföreningen har anordnat midsommarfirande på våran Allmänning".

På midsommardagen blev Martin ordentligt uppvaktad på sin födelsedag.

Lite jobbiga rörelser, eller hur Alex?

I årets upplaga hade vi fyra familjemedlemmar till start. Alex 4 år, Rebeca 8 år, Axel 11 år, Martin 36 år idag. Uppvärmning före start.

Kolla stilen, blivande elitlöpare?

Alla deltagare hade ork kvar att spurta i mål.