Bilden är tagen på klipporna i Saltholmen 1966. Människorna på bilden är mina föräldrar. Mor Ulla var en riktig soldyrkare, och njuter i fulla drag av dom solvarma klipporna, medans "farsan" är fullt upptagen av tidningsläsning, helt ointresserad av sin vackra hustru.

Jag gav hustrun och syster "PippI" en teater-biljett i julklapp, till göteborgs-premiären av föreställningen "Vilken högoddsare" som spelades på Lisebergsteatern. Denna teater förknippas alltid med komedier och farser. så även denna gång. Pjäsen har tidigare spelats i Karlskrona och fått bra recentioner. Efersom jag är ett stort "fan" av Tomas Pettersson, som då satt upp pjäsen, så var det stora förväntningar på högklassig underhållning.

Före teatern var vi på kinarestaurang, där "Pippi" bjöd oss på en klassisk kina-måltid med "vållulle", "tre små rätter" och efterätt som avslutning. Tyvärr var jag inte i bästa form, har drabbats av något "mysko" i magen, med vidhängande "frossa", så måltiden gjorde nog inte sig själv rättvisa. Vi promenarade sedan till teatern, jag skakade som ett "asplöv". På teatern stötte vi på hustruns bror Ulf med fru Bodil, som också skulle bese pjäsen, dom var där tillsammans med Bodils bror och svägerska. Det slumpade sig så att dom satt på raden framför oss.

Pjäsen var en traditionell förvecklingsfars, dock utan att "slå i dörrar", pjäsen hade många roliga poäng, men det var få skratt i publiken. Efter pausen blev det väl lite fler skratt, men finalen var bra, med många skrattsalvor. Tomas Pettersson var som vanligt dominerande, med sin löjliga och godtrogne rollkaraktär som "Leffe", med i pjäsen var också hans sambo Anna-Karin, som spelade den återuppstånda fd hustrun Isabelle. Det är otroligt hur man får ihop det hela, med alla lögner och missuppfattningar. En rolig stund på teatern blev det trots allt.

Vi har inom familjen tidigare år haft "tävling" om vem som varit flitigaste motionären. Nu har sonen utlyst en ny utmaning för detta året. Men varför inte utöka antalet deltagare till flera intresserade? Detta kanske kan ge en extra sporre till ytterligare välmående. Så alla som känner sig manade är välkommen till årets "tävling", Årets flitigaste motionär 2011. Avräkning sker månadsvis, och slutresultatet avgörs sedan vid årsslutet. Så skriv in månadsresultatet här på min blogg, så gör jag en månadsvis rapportering. Spalta gärna upp tiden på vilka aktiviteter som utförts, jämna halvtimmar. För att det ska bli någorlunda jämnbördigt, så räknas promenadtiden som 50%, jämfört med andra aktiviteter. Promenaden ska vara som en aktivitet inte som en förflyttning. Det är alltså den samlagda aktivitetstiden som räknas, inte prestations-resultatet. Alla är välkommen!

Eventuell belöning, får "spånas" fram av deltagarna, så kom gärna med förslag.

Just nu är väl inneaktivitet lämpligast med tanke på rådande väder. Plus och minusgrader om vart annat. Var ute och halkade en halvtimme idag, inget vidare, fick iallafall en nypa frisk luft.

Det brukar ju kännas ganska mysigt att plocka fram julpyntet när det blir advent och när det börjar närma sig julen. Det lyser ju upp det tråkiga december mörkret, och tillvaron känns lite lättare. Som nybliven pensionär har jag inte haft några som hellst problem med vintermörkret, tack vare att jag sluppit dom tidiga morgnarna med mörker, och inte behövt ge sig iväg utpå vägarna i snö och halka. Utan isället kunnat läsa morgontidningen liggande i den sköna varma sängen. Dags att nypa sig armen igen, vilken skön tillvaro.

Igår var det dags att plocka bort julen. Den lilla plastgranen och fönster- dekoratinerna, stjärnor och adventsstakar åkte ner i sina förvaringslådor igen. Känns skönt det också, att återgå till den normala vardagen igen. Nu gäller det bara att tömma kylskåpet på dom sista resterna, och börja träna bort dom extra "julkilona", som tyvärr sätter sig varje år runt magen.

Jag besökte ju ishallen för några dgar sedan tillsammans med barnbarnet Axel, han tyckte ju  helt plötsligt att det var så roligt att åka skridskor. Han ringde mig igår och tyckte att vi skulle köra idag igen, så vi bestämde att jag skulle hämta honom på förmiddagen. Vi åkte till ishallen i det hala väglaget, men det visade sig att det var andra tider idag för allmänhetens åkning, så det var bara att åka hem igen. Jag fick iallafall slipa hans skridsor i hallen. Så vi ska gör ett nytt försök imorgon.

I min uppväxt bodde vi närmaste granne med skridskobanan i Sundsvall. Så jag besökte isen i stort sett varje dag på vintern, jag tyckte antagligen att det var väldigt roligt eftersom jag var så flitig utövare. Jag tycker än idag att skridskoåkning är en härlig aktivitet, även om det inte blir så ofta nuförtiden. Detta har jag försökt att överföra på mina barn och numera på mina barnbarn. Sonen, Martin var väl 2,5 år när jag släpade med honom på uterinken i Stenkullen, han lärde sig snabbt tekninen, och fortsatte sedan aktivt att spela ishockey upp i åren.

Idag besökte barnbarnet Axel och jag ishallen i Nolhaga. Jag har försökt vid åtskilliga tillfällen att "släpa" med honom till isen, men han har inte varit särskilt intresserad. Vi började med att han skulle dra "plogen" framför sig, men efter några meters åkning var han trött och hade ont i fötterna, så han fick vila en stund medan morfar drog några varv runt rinken. Efter en stunds tjatande kom han så åter ut på banan, han tycte väl antagligen att det såg härligt ut att se på dom andra skridskoåkarna. Efter en stund släppte han "plogen" och hittade så småningom balansen, och tyckte antagligen att det var härlig känsla att kunna stå på egna ben. Så efter att ha åkt några varv själv, så längtar han nu till att vi ska åka nästa gång. Och då har morfar lovat honom ett par "riktiga" skridskor och som är slipade. Så nu ser vi fram mot nästa ishallsbesök.

Skönt att ha "plogen" framför sig.

Dags att vila, efter några meters åkning.

Efter att ha vilat en stund, var det ganska roligt ändå.

Kolla, det gick ju att åka utan stöd, snyggt, va?

Då var det dags att starta ett nytt år igen, med samma förväntningar som tidigare nyårsskiften. Det där med nyårslöften är numera ett moment som jag avskaffat. Det blir ändå som det blir. Man får försöka att leva efter sina tidigare uppgjorda "teser". (se tidigare inlägg).

Nyårsafton tillbringade vi tillsammans med hustruns bror Ulf, och svägerska Bodil, boende i Hyssna. Barnbarnen Axel och Maja hade sovit över hos oss natten innan, deras föräldrar hade fått "ledigt", då dom firade sin 15 åriga bröllopsdag, Vi "lämpade" av barnbarnen i Lerum, där dom skulle fira nyår tillsammans med förälrar och Annas barndomskompis Maria och hennes familj.

Vi fick oss en härlig nyårsbastu när vi kom till Hyssna, Därefter omklädning till "festkläder". Vi hade sedan en lugn nyårsafton. Vi fick oss serverade en härlig 3 rätter supé, bestånde av en soppa gjord på gröna ärtor, och därtill en klick hummercreme smaksatt med pepparrot, huvudrätten bestod av marinerad oxfile med potatisgratäng och grönsaker, till efterätt en vaniljpannacotta smaksatt med passionsfrukt. Mycket gott! Vi hann även med att spela vårat nya spel "när då då". Och firade sedan tolvslaget med Jan Malmsjö på Skansen och champange.

Det blev så väderomslag under natten och växlade från minus-grader till några plus-grader. På morgoen hade det åter klarnat upp och och frusit på, solen lyste från en klarblå himmel, så det blev en långpromenad runt byn innan vi åker hem igen. En lungn och trivsam vistelse var till ände.

Gott Nytt År

Denna månad har jag "bjudit in", 2 till mig mycket närstående kvinnor, som båda har en bra blick för fotograferandet, till min fotoblogg.

Här har min svärdotter Johanna, Martins hustru, fångat ett härligt ögonblick av  barnbarnen Rebecka och Alex. Tala om att var kär i sin lillebror.

Dotter Anna har nyligen varit på långresa till Sri Lanka och till Maldiverna. Här har hon fångat solens nedgång över den palmbevuxna ön Kerida i Maldiverna. Hon tycker absolut att vi ska besöka ön någon gång, varför inte?

Då var årets julhelg till ände. För egen del har helgen gått i lugnets tecken. Dan före dan före dan kom syster "Pippi" hit för att fira julen tillsammans med oss, Dagen före julafton var jag och tränade på Trimhallen, jag var nästan ensam där, cyklade 1 mil på 20 minuter på motionscykeln och gjorde några styrkeövningar, avslutade besöket med en härlig julbastu. Innan kvällen var över griljerades skinkan och sillen och snapsen färdigställdes och avsmakades.

På julaftonsmorgonen, vid 9 tiden kommer Anna och hennes familj för att äta grötfrukost, några kom i pyjamas. Först får dom avnjuta årets julkonsert som hustrun genonförde på pianot, stort jubel förstås. Hustrun har i flera dagar rimmat verser till årets strump-öppnande, mycket klurigt som vanligt, men alla fick sina strump-paket till slut. Därefter julgröt och skinkmacka. Som tur var hade tomten varit här och lämnat några paket till barnbarnen, som dom fick öppna. Även mormor och morfar fick paket, bla ett spel "när då då" ett trevligt spel där man skulle gissa årtal. Det blev några omgångar innan familjen återvände hem. När det väl blivit lungt i stugan, klär vi oss för en promenad i vinterkylan. Efer Kalle Anka, ett enklare julbord, men tillräckligt för att magen nästan ska spricka. En lugn kväll med Tv-tittande, dock för kallt för att gå på midnattsmässan som vi tänkt.

En juldagsmorgon i lugnets tecken. Vi blir bjuden hem till Anna`s på restätning. Även där blir det spel av julklapps-spelen, vi kommer lagom hem igen till årets "stjärnorna på slottet".

Efter annandags-middagen åker jag bort till Nolhagahallen för att se på hanboll, AHK mot Malmö, "vi" vinner med 5 bollar. Hinner hem för att fika, sedan till Saga-biografen, där vi ser på "Änglagård, tredje delen".

Idag har det varit ca 10 grader kallt och solsken hela dagen. "tjejerna" gick till stan för att byta julklappar och shoppa, Då paassar jag på att åka till "skidbanan" och drar en "repa". Känns tungt med extra kilona av julskinka att släpa på. Härligt ändå.

Årets julkonsert

Anna läser tomtens rim

Alla hittade sina strumpor

Tomten hade varit här med några paket

Körsångblev det, och "morsans" mandel-formar till fikat.