Fikapaus vid "Döda fallen" vid åskådarläktaren

Frösö kyrka   

Här öppnar sig fjällvärlden på väg mot Vålådalen  

Här är "farmors stuga"

Sä här fint är köket i "farmors stuga"  

Här funderar hustrun om hon ska bada i Nulltjärn

Efter "festandet" hos min vän Sverker, och den trevliga samvaron med syster Gunilla och hennes Lars, fortsätter resan västerut mot Jämtlandsfjällen och Vålådalen. Vi stannar och fikar i Hammarstrand vid "döda fallen", platsen besökte vi för några år sedan, så vi nöjde oss med att fika vid åskådarläktaren. Varje sommar anordnas en teaterföreställning här som handlar om det misslyckade försöket att styra om älvens flöde. Här ringer jag till Britta i Vålådalen och bokar en stuga. Vidare mot Östersund, när man kommer hit måste man besöka Frösön och kyrkan där, en av jordens vackraste platser med utsikt över Oviksfjällen. Vår svenske kompositör Petterson Berger hade här sitt hem, Sommarhagen, där han skrev sina berömda verk. Östersund har jag besökt åtskilliga gånger tidigare. Dels var jag med och projekterade ett bostadsområde här och dels hade jag min krigsplacering här. Vi kommer till Vålådalen vid 4 tiden, installerar oss i "farmors stuga", beger oss sedan några kilometer söderut till Nulltjärn, en vackert belägen tjärn med en lång sandstrand och med fjällen i bakgrunden. Hustrun tar sig ett dopp medan jag tittar på.

Ristafallet

Från Åreskutans toppstation 1274 möh

Nästa morgon vaknar vi till ljudet av regn, vilket inte inbjuder till någon fjällvandring. Vi avvaktar vädret, framåt 12 tiden tar vi så bilen och gör lite avstickare till byarna i närheten, Ottsjö, Trillevallen och Edsåsdalen. Vi beger oss sedan till Ristafallet, ett av Sveriges största vattenfall som ligger en bit österut från Undersåker. Sedan mot Åre och kabinbanan upp till toppstationen som ligger på 1274 möh, med en milsvid utsikt över landskapet, hela förmiddagen har molnen skymt utsikten men har nu skingrats så vi kan njuta av utsikten. Här pågår en cykelvecka, vi får sällskap av några cylister i kabinen som ska ta sig ner för berget medelst cykel, det tar ca 30 minuter för en amatör att sig ner, men rekordet ligger på 8 minuter.

Här laddas det med banan innan vandringen till "kyrkstenen"

Utsikt över Nulltjärn och Kyrkfjället

Fikapaus

Framme vid "kyrkstenen"

Vi passerar en kåta på vägen, hyddan är fortfarande bebodd

Sovmorgon, efter en svettig natt. Gör iordning massäcken och beger oss av till Naturrum i Vålådalen. Här träffar vi Ola som förestår anläggningen. En engagerad man som lever för sitt arbete och sin natur. Han berättar om promenaden till kyrkstenen som vi bestämt oss att vandra till. En plats som enligt honom vibrerar av andlighet. Vägen dit går genom gammal granskog, närmare fjället, björkskog. Vi passerar resterna av en sameby, där det så sent som 1930 talet fanns en skola för samebarnen. Vi passerar också en kåta, där en kvinna fortfarande lever delar av året. Efter 2 timmar kommer vi så fram till kyrkstenen vid foten av Kyrkfjället. Här har ända sedan 1700 talet varit en plats för andakt. Platsen används även idag för vigsel och dop. En underbar utsikt över fjäll-landskapet. Samma väg tillbaks och åter efter 4,5 timmes vandring.

Hängbro över Valån

Vilopaus

Trötta fötter

Utsikt över Blanktjärnarna

Idag kommer vi iväg lite tidigare än igår. Vi har bestämt oss att gå till Blanktjärnarna som ligger ca 6 kilometers vandring sydost ut från Vålådalen. Vi går hängbron över Valån och går längs älven en bit. Man kan gå en runda runt tjärnarna enligt kartan, vi följer den utsatta markeringen, när vi så småningom kommer fram till Matskålstjärn och har vattnet på fel sida enligt kartan förstår vi att något inte stämmer. Vi kommer dock fram till Blanktjärn och får se det gröna vattnet och återigen en underbar vy över landskapet. Vi stannar här och fikar. Och går sedan tyvärr samma väg tillbaka. Då den dåliga märkningen har spelat oss ett spratt och vi blir osäker på vägen. Väl tillbaka till Vålådalen går vi in till Naturrummet och berättar för Ola om den dåliga märkningen. Han blir tacksam över upplysningen och ska se över det hela. Efter 2,5 mils vandring på två dagar känner man sig lite sliten, men ändå nöjd över upplevelsen.

Då var det dags att ta farväl av våran värdinna Britta och Vålådalen för denna gången. Vi startar kvart över 8, vädret är fint så efter bara 2 mil åker taket av på bilen. Vi stannar i Åre och handlar lite resmat. Tankar Sveriges dyraste bensin i Storlien, 13.99 kr/liter. Kommer till Trondheim, kör genom centrum ner till hamnen där en lyxkryssare ligger förtöjd, stor som en liggande skyskrapa. Här blir det kiss och fikapaus. Det känns som hela stan är en enda stor byggarbetsplats, men lyckas till slut ansluta till E6 igen.

Året var 1982 och här i Trondheim startade  "Det stora styrkeprovet", som då var världens längsta cykellopp för amatörer. Det handlade om att ta sig från Trondheim till Oslo, då 56 mil. Man hade 48 timmar på sig och hade möjlighet att övernatta om man ville det. Vi startade från Trondheim klockan 15 en lördag eftermiddag och anlände till Oslo i gryningen på måndag morgon utan övernattning men med rejäla pauser vid matkontrollerna. Turen över Dovrefjället på natten var ett magiskt ögonblick i mitt liv. Alldeles tyst endast göken som gal i fjärran och ljudet av andra cyklister. Här på fjällvidden stannade vi även denna gången och man blev lite nostalgisk igen.

Vi hade räknat med att göra en övernattning på vägen hem, och skulle då stanna i Hunderfossen, som ligger strax norr om Lillehammer. Ett ställe där vi övernattade på våran bröllopsrea till Nordkap 1972. Hemlängtan började dock ta överhanden, så vi beslöt oss att fortsätta färden söderut. Efter 105 mil och 16 timmars bilkörning var vi hemma i Alingsås klockan halv ett på natten, något "sjösjuka"

E14 på väg västerut till Trondheim

En älg efter vägen

Härligt med himmelen som tak

"liggande skyskrapa" liggande i Tronheims hamn

Den nostalgiska platsen över Dovrejället. Tre favoriter på samma bild, Jordgubben, "Silverpilen" och fjällnaturen.