Oj vad barnbarnen blir stora fort nuförtiden, nu var det dags för 18-åriga Matilda att avsluta första etappen på sin utbildning. Här i Alingsås är det himla ståhej när ungdommarna tar studenten, Nolhagaparken var knökad med folk som skulle uppvakta sina anhöriga. Vädret har ju inte varit särskilt stabilt på sista tiden, men det var iallafall uppehåll när alla avslutningsklasser på Alströmergymnasiet kom marcherande in i parken.

Matilda har gått en linje med inriktning på mode och design. Dom två första åren gick hon i Halmstad och sista året här i Alingsås. Jag tror att hon har planer på fortsätta sin utbildning inom branchen, men först är det lite sommarlov och sommarjobb. All lycka till henne i framtiden.

Fullpackat med folk i Nolhagaparken

Det är jobbigt att stå och vänta och bara se en massa ben.

Matildas mamma har gjort en fin skylt.

Grattis från lillasyster.

Hallen hemma hos Anna och Magnus. 

När sonen Martin bestämde sig för att springa sitt första Stockholms Marathon, bestämde jag och hustrun oss för att närvara under hans löprunda. När jag själv sprang mitt första Stockholms Marathon 1982 gjorde min farsa mig sällskap dit upp och stog som en trogen åskådare på Strandvägen, på bägge varven. Jag tyckte detta kändes så bra att sin stolta farsa som påhejare, så jag kände likadant för att göra Martin sällskap. Nu blev det ju inte så, då sonen avstog det hela pga ett krånglande ben, förståndigt nog. Jag har även en gammal bardomsvän från Sundsvall, Sverker som jag känt sedan 11 års ålder, som också skulle springa, det skulle bli hans 10:e lopp. Han fick startförbud av sin läkare då han inte kände sig riktigt kurant.

Syster Eva och svåger Ebbe gjorde oss sällskap upp till huvudstaden. Vi hade köpt tågbiljett och beställt övernattning på Zinkendamms vandrarhem i 4 nätter, så vi hade sett framemot en trevlig försommarvistelse i denna vackra sommarstad. Det hela slutade i antiklimax, då vädret var bedrövligt under lördagen när loppet gick. Det blåste 15 sekundermeter, 5 grader i luften och ihållande regn. Det hade inte varit sånt busväder på 84 år. Så dom stackarna som sprang gjorde ju en heroisk insats. Jag kan tänka mig att ganska så många blev förkylda efter loppet. Vi hade väl tänkt att vi ändå skulle gå ut och titta på löparna trots att jag inte hade någon direkt att hålla ögonen på. Men vi var överens alla fyra att vi "skiter" i detta, utan vi såg loppet på TV från en torr och skön fotölj istället.

Vi fick ändå en trevlig vistelse i Stockholm, återkommer om detta.

Vi har varit ute på en intressant resa till St Petersburg, Rysslands näst största stad med 5 miljoner invånare. Staden var ju innan revolutionen Rysllands huvudstad. Så här finns många kulturella minnesmärken bestående av palats, museeum och kyrkor. Vi tog oss dit via båt från Stockholm till Helsingfors och vidare längst in i Finska Viken där St Petersburg ligger. Hemvägen gick på andra sidan viken till Tallin i Estland och där färjan över där till Stockholm.

Man hade väl föreställt sig Ryssland lite grått och tråkigt som alla andra fd öststats-länder, men det blev en positiv överraskning, det var som vilken västerlänsk stad som hellst, med ett myllrande folkliv och mängder av gallerior och stora varuhus. Gränskontrollerna blev väl lite tidsödande med flera kontroller, på hemvägen fick bussen tömmas på allt sitt bagage och blev ordentligt genomsökt, inga fynd gjordes dock.

Jag återkommer med "reserepotage" och bilder från resan. Nu har vi snart varit hemma ett knappt dygn och drar nu vidare ner till Hallands-kusten.

 Förra året hade vi en uteplats som var tillverkat av ett hopplock av gammalt virke. Eter en sommar var det inte mycket att spara på till nästkommande säsong, så nu har jag investerat i delvis nytt virke och snickrat ihop till en rejäl "groggveranda". När sista skruven var dragen var det dags att fira nytillskottet med en svalkande drink.

Dags för invigning.

När dotter Anna vid 15 års ålder bestämde sig för att utbilda sig till frisör har hon varit min personliga frisör. Hon fick då fria händer att öva sig på min kalufs. Jag ställde sedan upp som modell när hon gjorde sitt gesällprov som frisör. Hon har sedan haft mitt fulla förtroende i 23 års tid att fixa mitt hår, till min stora belåtenhet. Nu var jag tvungen att anlita en annan frisör, då håret började bli alltför vildvuxet och dottern inte fanns till hands. Nu har hon ju dessutom slutat om frisör och omskolat sig till sjuksköterska, så hon är inte så sugen på att klippa längre. Jag kände mig ändå nöjd med min "nya" frisör i Mellystrand, men hoppas på att hon ändå vill fortsätta vara min personliga frisör.

Idag har vi haft riktigt skönt sommarväder, 22 grader och vindstilla. Man måste ju bara ta vara på det fina vädret, så vi packade våra väskor med kaffe och mackor, och cyklade iväg några kilometer och lade oss på den öde stranden. Stranden mellan Genevadsån och Lagans mynning är 4 kilometer, de är ju fantastisk att kunna få vara ensam på här. Hustrun lyckades till och med lura mig att bada i det 15 gradiga vattnet, inte skönt.

Vi har infört en ny tradition, för tredje året i rad tillagade vi nässelsoppa, hustrun var ute och plockade några liter igår. Vi bjöd hit Martin och hans familj på denna dilikatess, och alla åt med god aptit, till och med barnen. Lite brännde det väl i munnen men de fick man stå ut med. Till efterrätt serverades rabarberpaj med vaniljsås. En riktig försommarmåltid. Receptet på soppan finns under rubriken recept.

En skön stund i sanden, efter en stund åkte kläderna av.

En öde strand ur grodperspektiv.

Soluret visar när det är dags att gå hem, när skuggan kommer till den lilla pinnen.

Alla åt nässelsoppan med god aptit.

Till och med Alex gillade soppan.

Rebecka i full karriär.

Efter 3 dagar arbete är våran husvagn äntligen bebolig. Dag 1 packade vi in alla saker och städade ur alla skåp och torkade golv, till och med taket fick sig en duvning. Dag 2 riggade vi upp förtältet och dag 3 blev golv inlagt och möblerna på plats. Så nu kan vi njuta av det fina vädret som lägligt har infunnit sig, 22 grader idag.

Vår "löjliga" familj har en stående årlig tävling, försten som doppar sig i havet. Årets tävling vanns av barnbarnet Axel och Matilda som god tvåa, dom tog sitt dopp redan för 2 veckor sedan. Idag avgjordes tredje och fjärdeplatsen. Barnbarnet Rebecka vann över sin farmor med en hårssmån. Själv siktar jag in mig på den för mig den hedrande jumboplatsen.

Rebecka hjälper farmor med städet, eller?

I år behövde man iallafall inte frysa vid majbrasan.

En fin kväll med en vacker solnedgång över Laholmsbukten.

Trean och fyran har badat färdigt.

Alex badade åtminstonde fötterna.

Några åskådare som aspirerar på jumboplatsen.

Två nöjda badare går hem efter dagens dopp.

Äntligen var det någorlunda väder idag, jag tog chansen att snöra på mig mina rullskridskor som legat oanvända i förrådet senaste halvåret. Jag har haft problem med mitt högra ben nu i 4 veckor, förmodligen en nervinklämning i piriformis-muskeln, så kallad "falsk ichias" ska genomföra en röntgen på ländryggen och höftleden. Jag har varit begränsad i min rörlighet, har inte kunnat varit ute och promenerat som jag ju gillar. Så jag var lite spänd hur det skulle fungera med rullskridskorna. Det kändes bra, lite trött i ländryggen. Men det är lite skillnad att åka på cykel- och gångvägar här i Alingsås jämfört med att åka på mindre trafikerade vägar nere i Gullbranna, där man kan "sträcka ut" på ett annat sätt. Denna aktivitet har nog blivit min motions-favorit.